Så länge varade det, tänker ni. Men förra veckan var upp till bevis och jag har väl kommit fram till att kan jag inte göra något till 100% så gör jag helst det inte alls. Det är familjen som får de där 100 procenten och att känna att jag måste klämma in bloggen där är inte rätt, för det krävs tid när man har en blogg om man vill göra det godhjärtat och tvärtom. Jag har fullt upp med min son om dagarna, vår lilla kille Colin som blir ett halvår imorgon. Det händer saker hela tiden nu, jag har så mycket att se framemot detta året och jag vill suga in varje liten del av det! Att vara "här och nu" i livet. Jag önskar er allt gott och tack ♥